Dagen började som vilken annan fredag som helst. Åt frukost och skjutsade barnen till skolan, skypade med mamma och mormor, sedan gjorde jag i ordning lunch i en matsäck och tog cykeln och gjorde en långutflykt längs floden. När jag kom tillbaka hämtade jag barnen på skolan, hjälpte till med läxorna och ett bad innan jag serverade middag åt barnen och åkte iväg till min fotbollsträning. När jag kom tillbaka åt jag och mamman middag (pappan var borta på möte i Toulouse) och sedan spenderade vi kvällen framför tv:n. Innan jag gick och la mig berättade mamman att hon hört att det varit ett attentat i Paris men hon visste inte vad som hänt, så jag googlade för att se om det stod något om det på internet. Det första jag hittade var att någon hade placerat en bomb på Gare du Lyon (en tågstation i Paris) men den hade hittats och ingen hade skadats. Efter att ha läst det tänkte jag att det var lugnt och inget att bry sig om då ingen skadats. 

 

På lördagmorgonen vaknade jag och märkte att jag fått flera oroliga meddelanden från olika vänner i Sverige som undrade om allt var bra med mig och om jag hört vad som hänt, osv. Jag som trodde att det gällde bombhotet på tågstationen förstod inte riktigt varför det var sån uppståndelse så kollade aftonbladet för att se om jag missat något. Efter att ha läst om alla attentat i Paris steg jag smått chockad upp för att äta frukost. Barnen och mamman agerade precis som vanligt och jag skjutsade A till sin klättring. Där var det ingen som pratade om attentaten utan allt var som vanligt. När vi kom tillbaka hade pappan stigit upp och frågade om jag hunnit höra av mig till mina föräldrar och försäkra att jag mår bra. Resten av dagen fick vi följa direktsändningar från Paris där reportrarna pratade om attentaten och intervjuade överlevare. Vid fyra skjutsade jag och mamman M till sin dans och medan vi väntade på att hon skulle bli klar passade jag och mamman på att gå till ett kafé och dricka te. Ingenstans märkte man av attentaten i Paris, ingen pratade om det utan alla verkade vara på gott humör och i centrum var det många människor ute. 

 

På kvällen åkte föräldrarna iväg på en konferens i Montpellier men med tanke på attentaten ville de inte så gärna åka iväg till ett stort möte i en storstad. Hur som helst åkte de iväg och jag stannade hemma som barnvakt. Det hade anordnats en samling i stadshuset för att hedra offren i Paris men jag som var barnvakt kunde inte åka dit utan stannade hemma och tittade på em-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark som canal+ här visade.

 

På söndagen var det mammans födelsedag så jag, mamman och M åkte iväg till en skördeutställning som de hade i Millau under helgen. När mamman betalat våra inträden fick vi varsitt vinglas för att kunna smaka på de vin som utställarna sålde. Förutom vin fanns det massvis av olika ostar av både ko-, får- och getmjölk, olika korvar, choklad, vaniljstänger, oliver, sniglar, foie gras (gåslever) och andra inälvs-delar från anka och gås. Vi åkte därifrån med en liten getost, foie gras och Cou Farci de canard (ank-hals) för att jag skulle få smaka på några franska specialiteter. När vi kom tillbaka bakade mamman en kladdkaka till efterrätt. När jag sedan smakade gåslevern var det första gången jag smakade det och tyckte inte det var speciellt gott men när jag sedan smakade igen på tisdagen tyckte jag plötsligt om det så det kanske är en smak man behöver vänja sig vid. Eftersom pappan jobbar på Roquefort (en känd ostfabrik som gör mögelost av fårmjölk) så var jag ju såklart tvungen att smaka osten. Pappan som inte tycker om någon ost förvarnade mig att jag inte skulle tycka om det och han hade rätt, det var jätteäckligt.

På måndagen i skolan höll vi en tyst minut och diskuterade om attentaten i Paris.

 

Igår hölls dörrarna till skolan låsta av rädsla för terrorister och det är första gången jag märkt av någon effekt av händelserna i Paris här i Millau. Den 6 december är det regionsval här i Frankrike och föräldrarna är rädda att Front National som redan innan var stora nu efter attentaten ska ha fått ökat stöd och kommer att vinna. I början var jag förvånad över att attentaten hade så liten effekt här i Millau men såg det som ett gott tecken på att terroristerna inte hade lyckats med att skrämma oss eller göra större skada än de redan gjort med alla hundratals döda och skadade i Paris. Tyvärr verkar det som om de har lyckats påverka invånarna i Millau också för för var dag som går hör man mer och mer främlingsfientliga åsikter och fler och fler som vill stänga gränserna och hindra flyktingar från att komma in i Europa. Förstår det inte att det som Paris fick uppleva under en kväll är vad som händer varje dag i Syrien? Attentaten i Paris fick hela världen att visa sitt stöd för Paris så varför kan vi inte visa samma stöd för de som flyr från Syrien, Afghanistan eller något annat land?