Nya vänner och kräsna barn

I måndags var jag och spelade pingis igen, den här gången med den unga gruppen. När jag kom dit var det genast några tjejer i 15-18-årsåldern som var nyfikna och ställde frågor till mig, de hade tydligen redan fått veta att en svensk skulle börja, så jag som innan oroat mig för att det bara skulle vara en massa småkillar där och jag inte skulle ha någon att spela med blev positivt överraskad. I början spelade vi rundpingis och sedan när vi skulle dela upp oss och spela dubbel (vi var för många för att rymmas att spela bara två per bord) så var det mig det ville spela med.
 
På tisdagen lagade jag makaronpudding eftersom vi hade kvar rester av både makaroner och varmkorv i kylen och mamman i familjen hade sagt att jag gärna fick laga några svenska rätter. Jag tänkte att makaronpudding det är något som alla barn gillar och jag visste att A och M tycker om pasta och A älskar korv så det kändes som ett säkert kort. Men, men... A (5-åringen) ville ABSOLUT inte smaka min "plat Suédois" för det tyckte hon inte om trots att jag förklarade att det egentligen bara var korv och makaroner blandat så vägrade hon smaka. Det enda hon ville ha var varmkorv. Tyvärr hade ju jag använt upp all varmkorv i makaronpuddingen så det slutade med att jag fick steka fiskpinnar åt henne då hon vägrade äta potatis, linser eller kyckling som fanns kvar sedan tidigare i kylen.
Det kommer bli tio jobbiga månader att laga mat åt en som enbart äter fiskpinnar, varmkorv, pasta och pommes frites...
M däremot var nyfiken på min makaronpudding men när jag föreslog kyckling åt A ville M hellre ha det, så mitt första försök med att bjuda på svensk mat slutade med att ingen smakade...
När föräldrarna sedan kom hem och vi skulle äta uppskattade iallafall de att jag hade gjort en svensk rätt, och de sa iallafall att de tyckte om det, så helt misslyckad blev min matlagning trots allt inte.
 
På onsdagar slutar som sagt barnen 12 här i Frankrike så efter att ha hämtat barnen åkte vi hem för att äta lunch och M ville faktiskt ha av makaronpuddingen och hon sa att hon tyckte om det men det hade en annorlunda smak (hur man nu ska tolka det...). Till A hade jag gjort i ordning spagetti och korv men hon var grinig och påstod att det var fel korv och vägrade att äta av den förrän hennes mamma som kommit hem förklarade att det var samma sak som varmkorven hon brukar äta. Tydligen blir A grinig och skrikig för att hon är hungrig för efter att hon ätit var hon inte det minsta sur och ville specifikt leka med mig. Senare på eftermiddagen ville A åka rullskridskor så efter att ha satt på henne alla hennes rosa skydd och även den rosa hjälmen åkte jag och barnen iväg med lite nerpackat mellanmål till en park som ligger mittemot skolan. M stukade foten på idrotten i tisdags så hon åkte inte rullskridskor utan lekte bara i lekparken som finns där. A ville såklart också leka i lekparken så efter att ha åkt rullskridskor hela vägen fram till själva lekparken som ligger längst in i parken hjälpte jag henne byta till tennisskor igen. Efter ungefär två timmar åkte vi hem igen och jag fick ledigt.
(A i sin fina rosa utstyrsel var mer intresserad av fontänen än att åka rullskridskor)
 
 
En av våra grannar här har två tvillingar som går i samma klass som A så deras familj och familjen jag bor hos känner varandra väldigt bra. Deras mamma jobbar på gymnasiet här och gav mig numret till en assistent som jobbar där och kommer ifrån USA så att jag skulle kunna lära känna några i min egen ålder. På onsdagen hade jag och assistenten därför bestämt att vi skulle träffas på ett kafé inne i centrum så att jag skulle få träffa henne och några av de andra utländska assistenterna. När jag kom dit var det två amerikaner, en från Mexiko och en från Tyskland, 22, 35, 28 och 18 år så vi var en blandad skara men hade jätteroligt ihop. Det bästa var att vår franska var på ungefär samma nivå vilket gjorde det lättare att förstå varandra än fransmännen som ibland pratar så väldans fort. Efter att ha bytt nummer med varandra bestämde vi att vi måste försöka hitta på något tillsammans när vi alla är tillbaka efter lovet som börjar på måndag och håller på i två veckor.
Början av lovet kommer jag spendera i Millau med att underhålla barnen under dagarna men sedan åker vi till Normandie där barnens mormor och morfar bor för att fira mammans morbror som fyller 75 år. Så jag ser fram emot att se en annan del av Frankrike men jag har hört att det alltid är kallt där så har spenderat förmiddagen med att inhandla varma tjocktröjor för att slippa frysa.

Kommentera här: