Efter att jag ätit med utsikt över havet och sedan checkat ut gick jag på upptäcksfärd genom Ventimiglia och gick bland annat en bit utanför staden där jag följde en stentrappa ner mot havet men la mig på en stenmur och solade istället för att gå ända ner till vattnet.

 

 

 

 

 

 

(hittade ett Coop också, alldeles bredvid ett Lidl)

 

Vid halv ett gick jag in mot centrum och vid ett började jag leta efter tågstationen så att jag skulle veta var den var i god tid innan mitt tåg gick. Efter att ha letat efter tågstationen i nästan en timme frågade jag till slut en dam om hjälp ("Mi scusi, la stazione?") hon svarade på långsam italienska och visade med händerna så jag förstod vad hon menade. När jag blev osäker på om jag var på rätt väg frågade jag en man som stod utanför en bar som hette Bar Hobbit. Även han svarade på italienska men upprepade sedan samma sak på engelska. Det visade sig att jag hade svängt en gata för tidigt men jag var alldeles intill tågstationen. Den låg bara en gata ner från den gata jag sökt fram och tillbaka längs den senaste timmen i min jakt efter tågstationen...

Vid det laget var klockan kvart i två och tåget skulle gå tre så jag köpte mig en glass och gick och satte mig på stranden för att äta upp den. Där kom en man och envisades med att försöka sälja en väska till mig på franska.

När jag kom tillbaka till stationen var tåget en kvart försenat men det ökade snabbt. När det var femtio minuter försenat gick jag till biljettkassan och frågade först om hon pratade engelska och sedan franska när hon svarade nej. Efter det förklarade jag på franska att jag skulle med tåget till milano och därifrån ta ett tåg kl.19.05 till verona och frågade vad jag skulle göra om tåget fortfarande var 50min försenat då jag bara hade en kvart på mig i milano om det var i tid. Det visade sig att jag inte kunde byta biljett men hon sa att någon skulle informera mig i milano. Tåget kom till stationen 40 minuter senare än det var tänkt avgå så när konduktören kom och frågade efter biljetten berättade jag att jag skulle med ett tåg från milano 19.05 och han sa åt mig att jag skulle gå av i Genova och han skulle prata med sin kollega så skulle jag åka från Genova till Verona. När vi väl kom fram till Genova stod det ett annat tåg som skulle till Milano på spåret bredvid så jag blev tveksam om det var tänkt att jag skulle kliva på det men det fanns ingen att fråga och konduktören hade ju trots allt sagt att jag skulle åka från Genova till Verona och ingenting om att jag skulle byta till ett annat tåg till Milano så istället för att kliva på gick jag för att leta reda på kundinformationen. När jag till slut hade köat klart och förklarat vad konduktören sagt till mig fick jag istället för ett lugnande besked om vilket tåg jag skulle ta, ett :"But why?" och han förstod inte alls varför jag blivit tillsagd att gå av där och upprepade flera gånger att jag skulle ha stannat på tåget för att ändra min bokning i Milano. Han ändrade min bokning så att jag skulle åka med ett tåg till Milano en timme senare och ett nytt tåg i Milano som skulle vara framme 23.30 i Verona. Han beklagade sig och ursäktade sig för att konduktören hade felinformerat mig och jag gick därifrån. Vid det här laget höll jag nästan på att börja gråta för att jag visste att mitt b&b i Verona hade senaste incheckning 22.30 och utan internet visste jag inte hur jag skulle kunna hitta ett nytt boende! Jag ringde därför till boendet och förklarade att jag sagt att jag skulle anlända vid 20.30-21-tiden, men pågrund av att tåget var försenat skulle jag inte komma fram förrän 23.30. Jag stod där nästan beredd att börja gråta när han lugnt svarade att det inte var några problem utan det skulle möta upp mig på stationen. Jag fick honom till och med att upprepa det för att jag skulle vara säker på att jag verkligen hört rätt. Efter det kände jag mig betydligt lugnare men kände mig fortfarande gråtfärdig så för att trösta mig och för att jag fortfarande inte var hungrig trots att jag bara ätit en glass sedan frukosten vid 9, så bestämde jag mig för att köpa en glass, men efter att ha gått fram och tillbaka mellan fyra olika butiker och passerat genom varje tre gånger utan att hitta något jag var sugen på, bestämde jag mig till slut för att köpa en torta verde på take away, jag är ju trots allt i Italien då måste jag köpa något italienskt, en Cornetto-strut kan jag köpa när jag vill både i Frankrike och Sverige. Dessutom var den bredvid foccacia och några pizza-liknande bitar som jag trots att jag frågade vad det var för något inte riktigt förstod vad det var då hon bara gav mig ett namn på italienska, vilket borde innebära att det är något matigt om jag nu skulle bli hungrig under min kommande 4 timmar långa resa.

22.30, medan jag satt på tåget och halvsov medan jag lyssnade på musik, ringde det plötsligt från boendet. Först förstod jag ingenting för det var dåligt ljud och mannen i telefonen pratade dessutom italienska, vilket jag förstod när jag svarade på engelska att jag inte hörde och jag åtminstone hörde lite bättre när han började prata på engelska. Han frågade vilken tid jag skulle komma och när jag sa att jag skulle komma 23.30 sa han att det var alldeles för sent för dom och han beklagade. Jag förstod plötsligt ingenting och frågade förskräckt om han menade att jag inte kunde bo där så han ändrade sig och sa att han kunde vänta en timme men inte längre, alltså 23.30 så resten av tågresan satt jag och hoppades att vi inte skulle komma en minut försent och att det skulle gå fort att hitta till boendet. Tack och lov kom vi fram till Verona en kvart tidigare än beräknat och jag skyndade mig för att leta åt boendet. När jag kom fram till grinden var klockan 23.29 och grinden var stängd så ringde på två gånger och hann tänka att det var kört innan dörren till slut öppnades. Mannen som mötte mig var vänlig och sa ingenting om att jag var sen utan presenterade sig och visade mitt rum och berättade var och vilken tid det var frukost innan han lämnade mig.