Vive la liberté-Dag 1 Ventimiglia

Imorse började barnens två veckor långa påsklov och som vanligt åkte de iväg till sin mormor och morfar i Normandie. Men, till skillnad från de senaste två loven så åkte de själva med sin mormor och morfar och jag får två veckor att göra precis vad jag vill. Därför befinner jag mig för tillfället på ett b&b i Ventimiglia i Italien, en liten stad en mil från franska gränsen.

Efter en helg då jag hunnit med en hejdå-picknick och bowling med mina vänner i Millau, ett besök med barnen på tivolit som kommit till staden, en släktmiddag hos barnens farmor och farfar då vi bland annat åt vildsvinsstek (det var farfarn som hade skjutit vildsvinet) och en fotbollsmatch som vi vann med 2-1, så startade jag min resa imorse.

Efter att ha sagt hej då åt barnen och mormorn och morfarn som åkte iväg till Normandie innan mig, så sa jag hej då till pappan och mamman skjutsade mig till busstationen. Därifrån tog jag bussen till Montpellier och som tur var hade jag sällskap av amerikanskan jag lärt känna i Millau som skulle till Montpellier för att ta flyget till Grekland.
I Montpellier skiljdes vi åt och därifrån tog jag tåget till Marseille. Pappan i familjen upprepar varje gång Marseille kommer på tal att det är så farligt där och att det är maffian som styr och regeringen har helt gett upp staden, så såklart var jag tvungen ta den vägen som innebar ett byte i Marseille så att jag kunde kolla om det verkligen var sant. ;)
I Marseille hade jag en och en halv timmes väntetid på nästa tåg så passade på att ta en tur genom centrum. Jag tyckte det var en ganska ful stad med bilar överallt som tutade och byggarbeten och tätbebyggt så man hade dålig utsikt. När vi anlände med tåget och man såg utsikten mot havet var det jättefint men inne i centrum kunde man inte se havet för att det var så mycket hus.

(från tåget)

Efter en halvtimmes försening kom jag till slut fram till Ventimiglia och efter ytterligare en knapp halvtimme hade jag till slut hittat fram till mitt boende. Från utsidan på långt håll såg det ut som ett ruckel men när jag kom närmare såg det bättre ut, speciellt när jag såg att havet låg cirka 30 meter bort. Utanför dörren möttes jag upp av en stor grå-randig katt som hälsade mig välkommen med att jama. När jag gick in var det tomt i foajén men efter att ha ringt på en klocka kom en man som hälsade på mig på italienska. När jag svarade på engelska fortsatte han på knagglig engelska blandat med italienska tills jag av vana råkade svara på en fråga på franska och han lyckligt frågade om jag pratade franska. Därefter pratade vi bara franska. Trots att jag hade bokat ett enkelrum så fick jag ett rum med både dubbelsäng och våningssäng, alltså ett rum för fyra, men det var samma pris så jag klagar inte. 

(alldeles intill boendet)
 
( i mitt rum hade de gjort en svan av handdukarna)
 

Efter att ha lämnat av min packning på rummet gick jag ut och följde stranden för att leta någonstans att äta. När jag stod och läste menyn utanför den andra restaurangen jag gick förbi, kom en av kyparna ut och rabblade en massa på italienska tills jag svarade att jag inte förstod och han bytte till engelska och visade att jag skulle gå in och han gav mig en meny på engelska. Trots att jag tycker att fransmännen äter många rätter så är det ingenting jämfört med Italienarna. Först Antipasti (förrätt), sedan Primi piatti (första rätt, som är t.ex. en pasta- eller gnocchirätt eller en risotto), Secondi piatti (andra rätt, antingen kött- eller fiskrätt), Contorni (tillbehör t.ex. sallad, böner eller pommes frites) och till slut Dolci (efterrätt) och efter det kaffe. 

Jag skippade antipasti och tog bara en Prima piatti och Dolce. Jag valde en pastarätt med capellini (som spagetti fast lite tjockare), sparris, bacon och parmesan. Innan de kom ut med rätten fick jag först ett paket med två grissini (avlånga brödpinnar) och sedan en assiett med fyra små trekanter pizzadeg med salt och kryddor på istället för fyllning och en brödkorg med några skivor baguette.

 

Till efterrätt tog jag en Tiramisù:

 
 
 

Kommentera här: